emester. Som så många andra är det såklart alldeles underbart och härligt och väldigt nödvändigt. Första veckan har visat sig från sin bästa sida. Pojkarna kom hem från Dalarna på söndagen vilket gav mig en mjukstart i ensamhet. Så viktigt att få vara med sig själv och komma ner i varv. Vädret har varit strålande. Vi började veckan med besök av bror måndag till torsdag. Vi gjorde Skansen på tisdagen men annars mest sol och bad nere på stranden. Så mysigt att få lite extratid med lille Axel som växer så fort.

       
Även fredagen spenderades på stranden med familjen heaserts innan vi skyndade hem för att förbered middag. Firade vår pensionär med mat och drinkar och njöt av att kunna sitta ute kvällen lång. För att ladda upp inför Grekland åkte vi hela gänget till Viby på lördagen för poolhäng.

     
Nu söndag och på väg till Grekland. Ser fram emot en underbar vecka med familjen Olsson, barnen är väääligt laddade 👍😃
Är så glad att killarna varit så fina mot varandra denna sommaren, känns dom de vuxit ihop mer och mer och blivit de bästa vänner. Idag lekte de och skrattade i timmar i väntan på att dagen skulle gå och vi skulle åka. Det är verkligen inget man kan ta för givet 💗

/Eva

Skickat från min iPhone

Jag åkte till Värnamo. För att hämta barnen som jag inte saknat och som inte saknat mig. Ville ha det så, hämta när alla är på topp och ha som roligast. Det blev perfekt. Kom in smygande sent torsdagkväll men barnen hade väntat. Fick så mycket kärlek 💗 världens finaste pojkar om du frågar mig 😊 De ville berätta allt, kramas och vara närmast. 

På fredagen var vi hos bror. Myste med bebis, åt härlig lunch och bara hängde. Hugo spelade fotboll med grannbarnen hela dagen, så kul att se! Men förstod att de fortfarande "tankade mamma", aldrig haft Hugo så mycket i knä, så nära, hålla handen. Gäller att njuta när det varar. Åkte hem till mormor och morfar igen vid fem. Becka och David kom och var barnvakt och jag tog med mamma och pappa med på resturang, tapas. Ville tacka. För veckan, för att killarna bara fått göra massa kul, för att mamma offrade 1 av sina 4 veckor för vår skull och för att killarna får en sommar att minnas. En middag räcker inte, men ändå ett tack.

En helt perfekt helg med familjen, alltid lika härligt att komma hit. Så glad att alla andra är samlade i en stad så vi åtminstone hinner ses alla ibland. Nu åker jag och killarna hem med tåget, de tycker såklart det ska bli spännande...imorgon väntar jobb, sista veckan nu.

Dessa två. Hur kan två så små styra ens liv och känslor så mycket. Idag åkte de till Småland och jag kommer förmodligen både längta ihjäl mig och njuta av att komma hem till ett tyst hus (en så länge njuter jag till fullo 😜). Så glad att de har sån trygghet i varandra. De behöver inte mig längre, roligare att leka med brorsan. Älskar att höra dem sitta i soffan och filosofera om vem som är vem i någon film eller vad de ska leka sen. Älskar att de oftast är så fina mot varandra. M ser upp till sin storebror och vill göra precis likadant. Men ändå så stark och självständig på sitt vis. Innan vi åkte sa jag till M att han gärna får ringa om han blir ledsen. Att han får ta hand om sin storebror om han blir ledsen. "Ja mamma, och H får ta hand om mig om jag blir ledsen, vi får ta hand om varandra" 💗. Så fint tycker jag. Nu verkar barnen må som prinsar i Småland. Ringde nyss och var så glada. Trygga barn men även världens bästa mormor och morfar. Så fylld av kärlek att ha dessa 2 i mitt liv. Mina föräldrar som alltid ställer upp och alltid är så generösa med tid och kärlek. Mamma undrade lite hur hon skulle orka med i barnens tempo i en vecka. Jag tror det blir tvärtom, tror det är barnen som inte orka med 😂 Citat Hugo: "mormor är min bästa vuxna lekkompis".

Nu ska jag äta chips och se på fotboll och njuta av lugnet.

/Eva

Bild från i lördags när vi fikade vid edsbergsslott💗

Efter jobbet igår åkte vi hem till svärföräldrarna på middag. Första dagen på Carins nya liv som pensionär. Tänk att ha lagt så otroligt stor del av sitt liv på jobbet och så med än gång  är det över. Ett nytt kapitel där du själv får bestämma, välja vad du vill göra just den dagen. Ingen som behöver dig varje dag på samma sätt och ingen som förväntar sig att du levererar. Spännande men även läskigt. Tänker jag i alla fall. Jag är så tacksam för mina svärföräldrar som alltid finns där och ställer upp. Som bjuder på middag när man är som tröttast och tar barnen när tiden inte går ihop. Vet inte hur vi skulle klara oss utan. Men handlar också om barnen, tänk vilken kärlek de får från massa håll. Jag minns min farmor och mormor. Den ena ville jag alltid åka till, en trygghet som man alltid kände sig extremt älskad av, som orkade lyssna. Den andra frånvarande och fullt upp med sitt. Tyvärr är matematiken enkel, släpper du inte in andra i ditt liv så kommer ditt liv bli väldigt ensamt. Jag kommer alltid bära med mig min mormor och alla minnen hon gav mig.

Därför är det underbart att barnen har en farmor som finns där och som ger kärlek och orkar lyssna. 

Grattis att du orkat med alla arbetsår och att du har förändrat vardagen för så många barn i jobbet. Tack för att du valt att vara en del av mina barns liv 💗

/Eva

Idag på min kvällspromenad.  

Jag har älskat Sjöberg sen första gången jag kom hit för 13 år sedan när svärföräldrarna precis flyttat hit. Känner mig alltid trygg, vad klockan än är på dygnet. Det är lugnt, stilla och naturen är så fantastiskt. Stannar ofta till för att ta en bild. Nu efter vi flyttat kan jag inte se hur jag skulle kunna bo någon annanstans. Det är lugnt och lite småstadskänsla. En skola, en affär, en pizzeria, vad mer behöver man 😃

/Eva 

Att känna puls är det bästa jag vet. Igår kom ett jobbmail, ett sånt där läskigt, diffust men med en extremt tydlig deadline, fredag. Kanske det tuffaste brevet vi fått. Direkt går min hjärna igång på vad som behöver göras, vilka personer som behöver blandad in, vilka som måste bli informerade och vilka möten som måste avbokas för att ge plats för de nya. Omprioritering, snabba beslut och tydlighet till mitt team. När adrenalinet börjar pumpa runt i kroppen och när jag inte vet hur det ska sluta, detta är en underbart läskig känsla. Jag vågar inte säga något till Jakob om hur kaos det kommer bli imorgon, jag håller masken. Han tycker nämligen att vi har för mycket av dessa "ad hoc" case som flyger fram med oväntad hastighet. Han har helt rätt såklart. Han har oftast rätt. Men trots att jag vet hur man borde känna och att jag kanske borde byta till ett lite "lugnare" jobb så kan jag inte hjälpa det. Kicken får mig att känna mig behövd, levande och att jag faktiskt gör någon nytta i världen. Men också känslan och kicken av att lyckas, att leverera och få ett kvitto på att jag kan faktiskt klara det här. Så även om det ibland leder till stress, oro och tvivel så kan jag inte hjälpa det. Jag älskar att känna pulsen.

/Eva 

Vi åkte till Gotland. Utan minsta tanke, planering eller förutfattade meningar. Våra gamla grannar var snälla att bjuda in oss till deras lantställe på östra Gotland över midsommar. Vi bokade båt, bestämde oss för någon dag extra semester och hann inte ses innan alls för att planera. Sjuka barn, många födelsedagar, semestrar och annat kom emellan och helt plötsligt var dagen D här. Vi hade såklart hunnit packa, för alla väder som finns i detta land. Barnen var oroliga för att vi skulle missa båten men som tur var ringde klockan som den skulle. 

Vi möttes av strålande sol och extrem hetta när vi kom till Visby. Spenderade 5 timmar med sol, resturangbesök och strosande innan värdfamiljens båt anlände.

Vi bilade till stugorna (3) och spenderade sen torsd-måndag i helt underbar miljö. Vi grillade vid klipporna, badade både i sjö och hav och kvällsfikade vid fyren. Barnen lekte konstant så vi fick mycket tid till prat,mat och skratt. 

   
Nu sitter vi på båten hem.
"Det är över nu men jag kommer ihåg alla dagar med dig." Precis lagom och en underbar känsla att veta att 3 veckor till på jobbet sen börjar den riktigt semestern! ☀️
Bästa minnet från resan var att hinna/orka lyssna på Hugo. Att han ville spela fotboll med mig (!) och kom flera gånger och satte sig i mitt knä. Min stora kille som växt så snabbt att alla kläder helt plötsligt blev för små.

/Eva